Fakta
Mästerskapet arrangerades av SDK Malmö Triton och spelades i Aq-Va-Kul i Malmö den 16-18 april 2004.

Det var varmt och ett strålande väder. Med slutspelet hade våren kommit till Skåne.

I Malmö simhall började herrlagen samlas för att redan under fredagen spela de inledande två semifinalerna.(Alla "finalerna" i herrarnas slutspel avgörs genom spel i bäst av tre matcher, över 2 x 15 minuters effektiv speltid.)

Efter vårens elitserie stod det klart att följande lag kvalificerat sig för slutspelet:
1. SDK Malmö Triton, 2. Sydkusten (Karlshamn/Karlskrona), 3. Linköping och 4. Felix (Göteborg).

Lotten hade resulterat i att den första semifinalen spelades mellan Triton och Linköping. Linköping kommer alltid till SM-slutspel som ett nytt lag, med en högre växel, och hade ett annat Go i laget än under serielunken. Man har den största rutinen av alla deltagande lag och vet att det är nu under 3 dagar som koncentrationen måste vara på topp. Man visade det direkt genom att ta ledningen, medan en Tritonspelare var utvisad. Endast 4,48 in i första halvlek. Triton såg ut att tro att man skulle kunna ta sig till final, bara genom att visa sig i vattnet. Men man tog tillvara halvtidspausen och fick tillbaka organisation och fokus på uppgiften. Det gav resultat, tre minuter in i andra halvlek. Matchen hade nu tagit en ny vändning och Triton gjorde ännu ett mål inom 45 sekunder. Bevakade sedan matchen, genom att hålla bollen inom laget på Linköpings planhalva. Seger till Triton med 2-1.

I den andra semifinalen möttes Sydkusten och Felix. Efter den första halvleken gick det inte att se någon tendens. Även om Sydkusten gjorde matchens första mål efter 6 minuters spel - var det jämnt och böljande spel. Men direkt i starten av andra halvlek, hände det som inte får hända. Felix vann utsimmet och laget gick framåt. Då bröt Sydkusten och vände spelet med en kontring. Sydkustens Fredrik Stångert fick bollen och efter bara 15 sekunder hade Felix fått ett ännu sämre läge. Att vända 2-0 mot Sydkusten gör man inte så lätt. De har en av Sveriges bästa defensiv spel och släpper sällan en ledning. Efter 7 minuter kom Felix chans och man kom närmare genom 2-1 av Jim Nilsson. I den Timeout som följde försökte nog båda lagen hitta sitt vinnande recept och matchen stod åter och vägde. Sydkusten fick en bra period på 4 minuter där man gjorde 4 mål på ett gradvis uppgivet Felix. Det var bara för Felix att bryta ihop och komma tillbaka efter den förlusten (6-1)

Lördagens spel började med herrarnas semifinal, nummer två, och inget av de tidigare slagna lagen kände sig utan chans - även om de satts under hård press. Nu var man tvingade att vinna. Både Triton och Linköping hade säkert tänkt sig att sätta sig i respekt med ett tuffare och mer distinkt spel i sin andra match. Fribollarna kom inledningsvis ganska tätt. Tritons fick ett ledningsmål i mitten av första perioden och det tvingade Linköping att hitta på något extra. Det lyckades man med. Men inte förrän 8,56 in i andra halvlek kom kvitteringen till 1-1. Triton tog direkt, i samband med målet, en Time-out. Det gällde att lugna nerverna och hitta fokuseringen igen. Mindre än en minut senare kom Tritons ledningsmål och trots en Timeout av Linköping kom man inte fram till något läge för ny kvittering. Matchen slutade 2-1 och Triton därmed vidare till final med 2-0 i matcher.

Sydkusten och Felix hade säkert liknande funderingar om behovet av att inte låta sig bli tillbakapressade, utan våga spela hårt och snabbt. Men Sydkustens tidiga mål, i andra matchminuten, satte på nytt Felix under press. Mot Sydkusten får man inga "enkla" mål och nu hade Felix en tung, inte minst mental, uppförsbacke. Man tröstade sig med att det återstod mycket tid och stod fast vid sina taktiska planer. Det räckte för att hålla ett bra spel till en bit in i andra halvlek. Då gjorde Sydkusten sitt andra mål och nu behövde Felix sin Timeout. Man bytte in nya spelare och samlade sig för ett "sista" försök att öka tempot och trycket mot Sydkustens korg. Man behövde ett snabbt mål för att komma in i matchen igen. Istället drog man på sig en onödig utvisning redan i utsimmet och fick börja sin nya "attack" med att försvara sig i 2 minuter. Det tog hårt på krafterna och av offensiven blev intet. Istället kom Sydkusten till ännu ett avslut, när det återstod 6 minuter av matchen och 3-0 blev för mycket att hämta upp. Helt naturligt kom även 4-0, då Felix tvingades anfalla med allt man hade. Sydkusten därmed vidare till final med 2-0 i matcher.

Finalerna kom så att spelas mellan Triton och Sydkusten, samt Linköping och Felix. En logisk kopia på elitseriens slutställning.

Damernas slutspel gjorde entré i spelschemat, under lördag förmiddag. Men först hölls en kort invigningsceremoni där Manuel T D Morais hälsade alla välkomna, samt förklarade SM-slutspelet öppnat genom att släppa en UV-Rugby boll i bassängen. Nationalsången framfördes därefter stämningsfullt "a cappella" av Mikael Järlestrand och slutspelet gick in i sin nästa fas.

Damernas SM-slutspel avgjordes genom en grundserie (tre matcher) för att på så sätt kvalificera 2 lag till en avgörande final som spelades under söndagen. I första grundspelsmatchen möttes Felix Flix (Göteborg) och Sjökorna (Norra laget). Med ett tidigt mål i var halvlek visade Flix hur de ville ha matchen. Spelet böljade i övrigt, nästan helt utan avblåsningar. Sjökorna bytte in friska krafter vid halvtid, men det hjälpte inte. Flix var jämnare och orkade ta tillvara bassängens djup (4,6 m) Slutresultat 4-0. Efter två timmars paus fick sedan Sjökorna möta Musslorna (Tritons damlag) Med den första matchen sittande, både i huvudet, och i benen/lungorna, kunde ett något tröttare Sjökorna inte slå ett utvilat Musslorna. Musslorna drog tillslut ifrån till 3-18.

I lördagens sista dammatch möttes, som en försmak på finalen, Flix och Musslorna. Inget av lagen ville acceptera en förlust, även om matchen efter de tidigare resultaten blivit betydelselös. Det fanns mycket Prestige. Musslorna gjorde nästan direkt, det viktiga, första målet. Men Flix kvitterade efter någon minut. Halvtidspaus och 1-1 gav en försmak på det som skulle komma. Ingen ville tappa möjligheten till en natts vila med ett psykologiskt övertag. Flix tog ledningen i början av andra halvlek, men efter bara en minut hade Musslorna kvitterat igen. Sedan var det Musslornas tur att ta ledningen och Flix tur att kvittera. Inte förrän i den 12; te minuten, i andra halvlek, fick Musslorna in det som skulle bli det avgörande målet. Slutresultat 3-4. Det här lovade gott inför finaluppgörelsen på söndag. Flix med revanschlust och Musslorna med en stärkt självförtroende. Man undrade om något utav lagen bränt sitt bästa krut? Skulle de hitta en blotta i motståndarens taktik? Flix med en större spelartrupp, borde ha den större orken. Men Musslorna hade troligen de individuellt starkare spelarna. Vad skulle fälla avgörandet? Under lördag eftermiddag, mellan damernas matcher, avgjordes de första matcherna i herrarnas finalspel.

Felix började bra mot Linköping. Bra fart i spelet och om man orkade hålla tempot och inte föll tillbaka, skulle Linköping inte få komma till tals, med sina tunga anfall. En bit in i andra halvlek, fem minuter utan någon friboll, kom ändå öppningen för Linköping. De gick in tungt och fick sitt mål. Matchen utvecklades stegvis till att bjuda på ett allt hårdare spel eftersom Linköping valde att bevaka sin ledning. Sent i matchen tog Felix sin Timeout men utan att det hjälpte och med 30 sekunder kvar fick Felix dessutom en man utvisad. Linköping kunde lugnt ta hem matchen. (0-1) Men det var inte så övertygande som många hade trott.
Den första finalen mellan Triton och Sydkusten gick snabbt. Nästan inga avblåsningar i första halvlek. 0-0 stod sig fortfarande då Sydkusten bytte-in två nya spelare i en Timeout, när bara fem minuter återstod av matchen. Med tre minuter kvar var det istället Triton som gjorde målet. "Experterna" på läktarplast hade precis börjat tala om sudden death och att det nog var Sydkusten som börjat koppla greppet, även om Triton hade mest boll. Sydkusten behöver ju bara en liten chans för att avgöra och spelar gärna på kontringar. Med så lite tid kvar av matchen fick aldrig Sydkusten någon möjlighet och Triton kunde se fram emot söndagen med en stor lättnad. Vinst med 1-0.

Söndagen är dagen då det verkligen gäller. Nu skulle mästarna koras under ett par timmars intensivt spel. Ibland "experterna" tippades det att det inte skulle behövas tre matcher i någon av finalerna. (De senaste åren har det oftast räckt med två matcher) Någon "expert" tyckte sig ha sett en speciell glöd i ögonen på Sydkustens spelare, efter förlusten, och även hört en del eftersnack i duschen. Sydkusten "ville" verkligen ha detta SM-guld.

Först skulle den andra matchen, om tredje plats, spelas och där mötte Linköping ett "nytt" Felix som ännu en gång höll tätt under första halvlek. Nu spelade sig Felix även fram till en del chanser. Båda lagen spelade tufft och domarna fick mycket att göra. Det dömdes många fribollar, men de var ganska jämnt fördelade mellan de båda lagen. När det bara återstod två minuter av matchen kom det två ganska snabba mål av Linköping. I det läget hade inte Felix något att sätta emot. Självförtroendet såg ut att vara fullständigt borta. Man hade ju nästan spelat två fulla matcher mot Linköping, utan att göra något mål. Hur skulle man då klara av att göra något under den korta speltid som återstod? Det var ett lättat Linköping som med segern fick med sig en bronsmedalj hem. (0-2)

Finalmatch nummer två mellan Triton och Sydkusten lovade att bli dramatisk och spännande. Läktaren hade sakta fyllts på av gamla Tritonspelare, familj och vänner. Bara tre minuter in i matchen gjorde Triton mål. Ett pressat Sydkusten fick dock en straff i den 11; te minuten av första halvlek. Visserligen räddade Tritons Johan Fernlund, men domarna dömde utvisning av Johan och en ny straff. Den förvaltades väl av Andreas Corlin och det var kvitterat. Andra halvlek började som den första dvs. med ett ganska tidigt mål av Tritons Olof Bertilsson. (Triton trodde, i ett tidigare läge att de gjort ett mål, men ingen domarsignal kom och spelet gick vidare). Nu behövde Sydkusten flytta upp sitt lag men det straffade sig, som det ofta gör. Triton gjorde ännu ett mål (Patrik Eriksson) då det endast återstod tre minuter av ordinarie speltid. 3-1 kunde Triton sedan bevaka. Anspänningen hade släppt och det började spridas en del segerleenden vid bassängkanten. Herrarnas SM-tecken stannade i Malmö, ett år till.

Damernas finalmatch blev så den sista matchen vid detta SM-slutspel. Det började väldigt öppet och som väntat fick inget lag något övertag. Efter sju minuters spel fick Musslorna ett bra anfall som gav utdelning och sedan fortsatte det fram till 4-0 innan Flix, i den sista minuten av halvleken, kunde notera sitt första mål. Musslorna hade ett övertag och Flix behövde hitta på något nytt. Man valde att fortsätta punktmarkera en av Musslornas bästa spelare (Kajsa Dahlström). Det höll inte utan öppnade för andra spelare i Musslorna och ledningen växte, sakta men säkert, till 7-1 innan Flix kunde reducera. Matchen var då sedan länge förbi. Allt var förbytt till ren segerglädje på Musslornas avbytarbänk. Seger med 8-2. Nu var det dubbelt SM-guld till Malmö och därmed en repris på klubbens prestation från år 2002.

Avslutningsvis vill vi ge en stor eloge till alla domarna. Man brukar ju säga att de inte märks, när de fungerar som bäst. Lagen avgjorde sina matcher med en mycket bra UV-Rugby och det var en ren njutning att som arrangör se alla de deltagande lagens inställning och rutin. Jag, tillsammans med andra funktionärer, och publik, hoppades långa stunder att någon av finalmatcherna skulle gå till en tredje match. Bara för att vi skulle få se mer UV-Rugby av högsta kvalitet. Det var också glädjande att Kristina Nilsson (SSDFs närvarande läkare) inte behövde öppna sin sjukvårdsväska. Inga skador eller tillbud att rapportera från detta SM och det är ju så vi alltid vill att det ska vara.

Under slutspelet fans även ett individuellt pris att kämpa om där domare och arrangör agerar jury i avsikt att utse "Most Valuable Player". Utnämningen ska gå till den spelare som betytt mest för sitt lag och som genom sitt agerande starkast bidrager till lagets sammanlagda styrka. (Dam respektive Herr) Priset gick denna gång till: Ann-Sofie Krakau / Musslorna samt Benny Nilsson / Linköping. (Benny tackade men tyckte att det förmodligen också var för att han var slutspelets äldsta spelare) Under den avslutande prisutdelning passade, Kajsa Lindman, på att dela ut 5 stycken hederstecken - Storgrabb. Dessa gick till: Ann-Sofie Krakau, Helena Wilhelmsson, Kajsa Dahlström, Thomas Brandt, Olof Bertilsson. Alla från SDK Malmö Triton.

Ett stort Tack till deltagare och funktionärer för att ni bidrog till ett mycket bra och spännande slutspel.

Björn P Larsson /
Arrangemangsansvarig SM 2004

Resultat
1. Musslorna
2. Felix Flix
3. Sjökorna

Mästarlaget från Musslorna