Dykning under is – vackert men inte utan risk!

PRESSMEDDELANDE - Svenska Sportdykarförbundet (SSDF) vill uppmärksamma riskerna med isdykning och varna för dykning under is utan erforderlig organisation, kunskap och erfarenhet.

Nu har isarna mer eller mindre täckt Sveriges sjöar och vi är många som uppskattar dess skönhet, både på och under isen.

Svenska Sportdykarförbundet (SSDF) vill uppmärksamma riskerna med isdykning och varna för dykning under is utan erforderlig organisation, kunskap och erfarenhet. Det sker förhållandevis få olyckor under is med sportdykare och fridykare. Senaste tillfället i Sverige är ca 7 år sedan med en tragisk olycka som krävde två fridykares liv.

Det är lockande att simma in under isen och se dess skönhet men det är en hel del man bör tänka på innan man ge sig in under istäcket. Utan erfarenhet och kunskap kan den härliga upplevelsen snabbt förbytas till en skräckupplevelse eller i värsta fall till en tragisk olycka. Även om sikten är fin och klar kan det hända att man inte ser vaken – även om man är nära den.

• Grundläggande kunskaper om is och att vistas på is kan fås av många organisationer, exempelvis långfärdsskridskoföreningar, pimpelfiskeföreningar, friluftsföreningar m.fl. Dessa ger, tillsammans med praktisk träning, kunskap i att läsa och förstå is och hur man tar sig ur en vak om olyckan är framme.
• Isdykarkurser ges av de flesta större utbildningsorganisationer för sportdykning. Inom fridykning finns i dagsläget tyvärr inga organiserade motsvarigheter. Isdykarkurserna ges i många föreningar över hela landet och på de flesta dykcenter. Kursen innehåller förutom praktisk erfarenhet av isdykning också kunskap i hur isdykning organiseras, hur många man minst behöver vara på land, hur man minskar risker för utrustningshaveri på grund av kyla, säker vakhantering och säker dykning med lina. I kursen ingår även räddningsrutiner under is. Även fridykare har stor nytta av dessa kunskaper, men kan inte bli certifierade då förkravet för att få delta är att man är certifierad sportdykare.

Planering av isdyk behövs göras noggrant. Av naturliga skäl ligger inte isarna varje år i hela Sverige vilket leder till att regelbunden dykning under is inte alltid kan ske och man kan tappa rutinerna. Några punkter vi skulle vilja ta upp ingår i de regelbundna rutinerna i samband med isdykning. Det bästa sättet att lära sig isdyka är att gå en kurs, exempelvis inom SSDF.

• Vaken. All is ska tas upp. Is får inte tryckas under vaken då det finns en risk att blocket/blocken glider tillbaka och täpper till vaken för dykarna. Siktfönster med pilar till vaken ska skottas på isen för att orientera dykarna åt vilket håll vaken ligger. Vaken ska säkras, exempelvis med grus så att inte personer på land riskerar att falla i vaken. Efter dyk ska vaken märkas, s.k. ruskas, så att inte andra av misstag faller i vaken eller går igenom ett tunt istäcke.
• Organisation. Isdyk kräver flertalet personer. På land behövs linskötare till dykarna i vaken, räddningsdykare med lina och linskötare. Man behöver också vara överens hur larmrutiner genomförs. Alla på land ska ha säkerhetsutrustning för is, exempelvis isdubbar.
• Linor för dykarens säkerhet. Linornas uppgift är att hjälpa dykaren att hitta tillbaka till vaken och om dykaren skulle tappa kontroll kan linskötaren dra dykaren tillbaka till vaken och påbörja räddningsarbetet. Det finns flertalet metoder för linhantering som lärs ut och det som alltid fokuseras är att dykaren alltid ska kunna komma tillbaka. Ledlinor kan också förekomma och dykaren ska alltid vara kopplad till ledlinan på ett säkert sätt.
• Signalera från och till dykaren/dykarna. Ett väl utvecklat signalsystem mellan dykaren och linskötaren är ett minimum. Linsignaler lärs på isdykarkurser.
• Kännedom om bottnen under isen. Hur ser bottenvegetationen ut? Finns det något dykarna kan fastna i? Vid planeringen innan dyk tar man reda på hur dykplatsen ser ut, oftast har man dykt där även när det inte är is och har då god koll på förhållandena. Att såga upp en vak utan kännedom om bottenbeskaffenhet är en uppenbar risk.
• Utrustning. Isdykning är avancerad dykning, både för sportdykare och för fridykare. Utrustningen är till för att skydda och hjälpa dig. Om någon del inte fungerar som den ska – avbryt dyket direkt! Ta inte heller av dig utrustning. Det är populärt att gå upp och ner på undersidan av isen och det är en spännande och underlig upplevelse. Ta aldrig av dig fenorna under isen. Dessa är till för att hjälpa dig att simma och att du enklare ska kunna ta dig upp ur vaken.
• Kyla. Det säger sig självt att det är kallt under isen och att vi snabbare blir nedkylda. Nedkylning är förrädisk och kan ske snabbt. Utan dräkt skulle vi inte klara att vara i isvatten lång stund innan vi förlorar vår förmåga att ta beslut och att agera. Avbryt alltid om du börjar huttra – oavsett vattentemperatur. Att huttra är kroppens försvar för att skapa värme och är första påtagliga steget i nedkylning.

Med detta vill SSDF påpeka de risker som finns med dykning under is oavsett om man är sportdykare eller fridykare. Vi vill samtidigt uppmuntra dykare att faktiskt dyka under is – med god kunskap, adekvat träning och med god riskmedvetenhet.  Vi uppmuntrar dig som vill dyka under is att gå en kurs i isdykning! Vi vill också tydligt påpeka att du också har ett eget val att dyka eller att avstå, detta beslut kan och ska ingen annan ta åt dig.

Upplev den fantastiska undervattensvärlden säkert – både för dig och de runt omkring dig.

Svenska Sportdykarförbundet

Catarina Jostéus, förbundsordförande SSDF

Peter Kempi, utbildningschef SSDF

Tommy Håkansson, Peter Johnsen, Christer Svanberg, Tekniska kommittén SSDF

Valdemar Karlsson, Tävlingsfridykningskommittén SSDF

Georgios Sidiras, förbundsläkare SSDF

Mer information om grunderna i isdykning återfinns i SSDF:s Dykpraxis Pdf, 3.8 MB.