Hoppa till sidans innehåll

Maria Lecander 2009


Vem är jag?

– ”Maria, ska vi inte ta dykcertifikat?” frågade min kompis en surmulen blåsig höstdag. ”Javisst, klart att vi ska! Det är nog rysligt kul, mystiskt under havets yta och lite tufft!” För en smula tuff ville man ju vara 17 år gammal och ständigt på jakt efter att vara coolast i stan… Samtidigt hade jag under många år suttit som klistrad framför samtliga UV-filmer i Arne Weises ”Ett med naturen”, drömt mig bort i den blå världen och förundrats över varelserna från djupen i världens oceaner. 

– ”Men först måste man visst fridyka och spela UV-rugby innan man kan ta dykcertifikat”, var det nån som sa. Sagt och gjort så pinnade vi i väg till simhallen Aq-va- kul i Malmö för att blir seriösa fridykare. Så värst vassa UV-rugbyspelare blev vi nog aldrig, men vi hade väldigt roligt – inte minst åt de toktöntiga mössorna. Dykcertifikatet sommaren därpå gick desto lättare att övervinna bland tången i Öresund. Kort därefter var både Advanced Open Water-certifikatet och mängder av sagolika dyk avklarade efter några veckor i Egypten. Jag hade dock inte en tanke på att man kunde ta bilder under vattnet, jag hade nog helt enkelt alldeles för roligt för att tänka på dyra kameror.
 
Under tiden på universitet i Umeå lockade vatten i form av snö på nått berg mer än det som flöt i Vindelälven. Fenorna rastades bara vid några förvirrade dykäventyr på Kullen under sommarloven. Ledig tid ägnades allt oftare åt att besöka Louisiana, ett museum för modern konst i Danmark där jag stillade behovet av att uppleva konst och fotoutställningar. Jag fängslas av färg, form och den där speciella känsla som bara ett bra foto har förmågan att ge dig som åskådare.
 
Efter flytt tillbaka till Skåne och jobb som miljöinspektör tog jag ett sabbatsår från vuxenlivet under 2002. Australien blev destinationen och återigen hoppade jag glatt i havet dagarna i ända, och ett divemastercertifikat var snart i min hand. Tre dagar efter hemkomsten till den bistra Skånevintern låg dykabstinensen på bristningsgränsen. Lunds dykarskola (numera Dykterminalen) behöver säkert hjälp tänkte jag och det behövde de. 
 
På Dykterminalen kom jag i kontakt med Magnus Lundgren, Magnus Persson, Stefan Beskow och deras kameror… Ganska snart insåg jag vad jag hade missat här i livet – att fota under vatten. Helt plötsligt var jag själv en konstnär och kreativ skapare av alldeles egna bilder. Jag fascineras av att allt förmodligen är möjligt inom detta gebit, det är bara att träna, träna och träna. Att dyka utan kamera är som att åka skidor utan skidor - ganska trist även i en liten sluttning! Har jag bara kameran med kan jag verkligen uppskatta vilket ”dyngpölsdyk” som helst. Däremot är det nog lite som med UV-rugbyn, jag har mer roligt än det blir bra. Trots det är det verkligen tillfredsställande när man lyckas med en bild och kan visa den oändliga världen under ytan för hajrädda landkrabbor.

För tillfället är jag ordförande i Backscatter Ideella Foto Förening. Vi diskuterar UV-foto, film och tar upp alla typer av frågor som rör dessa ämnen. Ofta har vi bildvisningar där medlemmarna visar sina bilder och får allt från avancerade redigeringstips till glada tillrop.

 
Vad vill jag?

Mitt engagemang i UV-fotokommittén hoppas jag främst kunna ge i samband med utvecklingen och genomförande av UV-fototävlingar. Jag brinner även för att i olika sammanhang se och genomföra förbättringar samt att dryfta idéer, både goda som otänkbara.

Tävling tycker jag är ganska spännande och det ställer både nerver och utrustningsfunktion på sin spets. Tävlingsformen som sådan är kanske inget som passar alla, men ger ändå ett tillfälle att träffas och umgås med detta hyfsat udda bestyr som gemensam nämnare. Att vara med när Sveriges bästa fotografer samlas vid ett och samma tillfälle för att göra upp om SM-medaljerna är faktiskt lite mäktigt. Inte minst när ”rookies” får framskjutna  placeringar.

Jag hoppas på ett dynamiskt år inom UV-foto och till att börja med många bidrag från er till SM:s uttagningstävling 2009!

Kom ihåg ingenting är omöjligt, bara man inte sluta försöka! Dyk säkert och dyk ofta!

Uppdaterad: 2016-06-07 17:25
Skribent: Maria Lecander

Svenska Sportdykarförbundet
Skansbrogatan 7, 118 60 Stockholm

Box 11016, 100 61 Stockholm
Telefon 08-699 65 15
E-post This is a mailto link
Organisations nr 802003-1723
Bankgiro 393-7836


 

 

Sportdykarinstruktör

 

dykarna140px

Postadress:
Svenska Sportdykarförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: 08-6996515
E-post: This is a mailto link

Se all info